Dag 20

Vad jag är dålig på att uppdatera min blogg, jag är ledsen men jag har så mycket att göra just nu och det kommer inte bli lugnare framöver.

Idag var det vägning hos konsulenten igen, i morgon är jag i skolan hela dagen så det fick bli i dag fast att jag brukar väga mig på tisdagar. Det pekade neråt i dag också, -1,7 kg :) så nu är det minus 8 kilo på tre veckor. Tycker att det är ett bra resultat.

Denna helgen var full av utmaningar. Min pappa fyllde år och jag hade lovat honom att baka till hans födelsedag så att han slapp tänkapå det. Det blev mockarutor, morotstårta, kanelbullar och vaniljbullar. Det var nog den största frästelsen jag har utsatt mig för. Jag ÄLSKAR alla kakorna som jag räknade upp. Men det gick rätt bra. Men måste faktiskt erkännaen sak. När jag gjorde glasyren till mockarutorna och morotstårtan så stoppade jag ner fingret i smeten och tog en liten droppe på fingret (droppen täckte inte ens fingertoppen) och stoppade in den i munnen och smakade på den ljuvliga smeten. Men inget mer! I vanliga fall så hade jag slickat skålen eller sparat lite smet som jag hade sörplat i mig. Och när jag gjorde kanelbullar innan så åt jag nästan alltid upp skalkarna för att jag älskar kanelbullsdeg plus att jag motiverade det med att ändarna brukar ändå alltid bli så torra så jag kan lika gärna äta upp dem. Vilken ljuvlig doft det sen blev när allt kom ut från ugnen men jag klarade mig med de två dropparna glasyrsmet och jag är väldigt stolt över mig själv. Med tanke på veckans resultat kan inte de två dropparna ha påverkat ketosen.

Jag åkte som sagt hem till pappa i helgen för att gratta honom. Det var nervöst för att jag visste inte riktigt hur han skulle ta det här med CK med tanke på att mat är väldigt viktigt i vår familj. Men han var väldigt förstående (framförallt när jag berättade vad jag hade vägt innan jag började) och det gick mycket bättre än jag hade förväntat mig :) Jag hade laddat upp för värsta grejen, helt i onödan, som tur är. Folket tyckte dock att det kändes konstigt att jag inte åt samma mat som de andra men för mig var det inte några problem. När jag sa att det viktigaste är väl inte maten utan sällskapet så höll de med.

Helgens utmaningar slutade inte med detta. I går var vi hos sambons familj på ännu ett födelsedagskalas. Även i denna familj är mat en mycket viktig faktor och sambons pappa lagar otrolig god mat. Men jag värmde min kycklingsoppa och satt med och åt och höll de andra sällskap. De frågade lite angående kuren men sen så var det inte så mycket med det. Svärfar tyckte att jag var lite fåfängd men jag lät honom hållas. Hade räknat med att behöva förklara och försvara en massa ang det jag gör men det behövdes inte, puh!! Ser tillbaka på helgen med en stor lättnad, det gick som sagt över mina förväntningar. Nästa utmaning är när jag går ut på praktik nästa vecka. Men jag var faktiskt mer orolig över våra familjers reaktioner än de anställdas på de kommande praktikplatserna.

Det blev mycket i dag men det blir så när man inte har skrivit på ett tag. Måste plugga nu, har några hemuppgifter som vi ska gå igenom imorgon, tråkigt!!! Men det är som sagt bara en termin kvar på utbildningen. Måste snart börja planera lite hur jag ska göra med gäster, mat etc när jag tar min examen till sommar. Tiden går fort och plötsligt så är det dax.

Kämpa på, vi kommer att lyckas med detta!!!